Navigerar du i gråzonen?
Publicerad i Tidningen Hälsa & Funktionsmedicin, nr 2, 2022
Jag kan tycka att det kritvita och totalsvarta ger sköna kontraster, åtminstone inom inredning och mode. Men i argumentationer mellan människor utgör dessa svart-vita kontraster i stället konfrontation, oförståelse och trångsynthet. Och det är sällan sanningen ligger i det vita eller svarta, utan snarare i den svårnavigerade gråzonen – den som präglas av balans, nyans och avvägningar mellan olika intressen.
Polariserade svart-vita hälsodebatter eller hälsosynsätt finns det gott om - runt köksborden, i sociala medier eller i det offentliga rummet i hälsosverige. Vaccinerade kontra ovaccinerade. Kosttillskott eller inte. Lågkalori eller lågkolhydrat. Fasta eller regelbundna måltider. Motionens betydelse eller obetydelse för hälsan. Jag vet att ni är många därute som upplevt den frustrerade känslan av att inte nå fram med sakargumenten till era medmänniskor. Frustrationen över att andra inte förstår att du har rätt. Och när det är en syster, bror eller föräldrar så växer sannolikt frustrationen som högst. Jag har själv känt den känslan.
Varför är så viktigt att ha rätt? I argumentationens hetta för det vita eller svarta verkar behovet att ha rätt vara den djupaste av de djupaste mänskliga drivkrafterna. Och inte bara ha rätt utan många gånger också måste det bevisas att den andre har fel. Det räcker helt enkelt sällan att tyst konstatera att man har rätt. Denna fråga upptog min söndagsförmiddag för några veckor sedan och jag började omgående fundera över det evolutionära perspektivet på att vilja ha rätt över någon annan. Från en evolutionär synpunkt så skapar snarare svart-vit argumentation utan viljan att finna en balanserad, nyanserad väg framåt genom gråzonen och behovet av att ständigt ha rätt en tydlig distans till andra människor. Så vari ligger den evolutionära fördelen i distans och konfrontation jämfört med samförstånd och förståelse?
Frågeställningen är naturligtvis ingen kioskvältare inom psykologin utan har ställts många gånger. Coachen Peter Vajda föreslår till exempel att vi börjar fundera över varför vi lever enligt devisen "det är viktigare att jag har rätt än att jag är lycklig". Svaret stavas EGO. I en artikel från 2018 med titeln An evolutionary psychology model of ego,risk,and cognitive dissonance redogör Baruch Feldman för hypoteser kring egot och egots roll under människans evolution. Artikeln är en tung djupdykning i gränslandet mellan evolution, filosofi och psykologi, och ganska långt ifrån köksbordets argumenterande. Fast ändå inte. Även runt köksbordet regerar de evolutionära drifterna. Är egot en biprodukt av evolutionen och något som bör bekämpas och elimineras så mycket som möjligt för vår utveckling? Eller har egot en evolutionär överlevnadsfördel? Oavsett så sätter egot käppar i hjulet när vi i vår moderna tid ska diskutera vaccinationer, kostbudskap, näringsmedicin och andra hälsobudskap.
Peter Vajda menar vidare att när vi gör oss av med behovet av att alltid ha rätt kan vi inrikta oss på att leva i inre frid, harmoni och gemenskap. Det kommer att leda till mer medvetna, öppna och tillitsfulla relationer, där båda är vinnare. En svart-vit bild av verkligheten är naturligtvis enkel och bekväm. Den tar vi gärna till när vi brister i intresse, i intellekt eller har tidsbrist. Att navigera framåt i gråzonen är mer tidsödande och svårare, men också mer utvecklande och verklighetsnära. Och sannolikt hamnar vi närmare den objektiva sanningen.
Så vad göra för att bli mindre svart-vit, mer nyanserad och släppa behovet av att alltid ha rätt? Kanske är det den inre resan och att vi gör upp med våra egon som är första steget mot en mer nyanserad hälsodebatt.
Publicerad i Tidningen Hälsa & Funktionsmedicin, nr 2, 2022
Teckna prenumeration här
