Funkar din mättnad?

Aptit och mättnad är två känslor som är (eller ska vara) finkänsligt reglerade i kroppen. Inte så konstigt. För människans överlevnad har det alltid varit centralt att känna hunger för att kunna förse kroppen med energi och mättnad för att inte kunna förse kroppen med för mycket energi. Aptit och mättnad finjusteras av ett 30-tal hormoner och signalsubstanser såväl akut i anslutning till en måltid som mer långsiktigt.  

Många som äter lågkolhydratkost återfår en normal aptitreglering när man slipper de snabba kolhydraternas aptithöjande effekt. Mindre insulin ger en mindre aptit. Många går därför ner i vikt av det faktum att mättnaden blir större. Så även om det ligger fler kalorier på tallriken genom bland annat en fet, härlig sås i en lågkolhydrat-måltid jämfört med en högkolhydrat-måltid, så blir det färre kalorier på lågkolhydratkost när de summeras efter en dag, en vecka eller en längre period. Men alla går inte ner i vikt på lågkolhydratkost. Framför allt medelålders och äldre kvinnor får inte den viktnedgång av lågkolhydratkost som de kanske förväntar sig. Men det gäller en del män också. Hur kommer det sig? 

Leptinet eller insulinet? Eller båda?
Kan svaret på frågan om uteblivet vikttapp vara leptinresistens orsakat av för mycket insulin? Eller för mycket insulin orsakat av leptinresistens? Inte omöjligt. 

Två av de långsiktigt reglerande hormonerna är just insulin och leptin. Insulin är ett anabolt hormon som lagrar energi och utsöndras i bukspottskörteln som ett svar på stigande blodsocker. Leptin är ett mättnadshormon som utsöndras från fettcellerna. Mängden leptin motsvarar mängden fett på kroppen. Leptin signalerar till hjärnan att nu finns det gott om energi lagrat och att det inte är läge att äta fler. Leptin ökar också benägenheten att röra på sig, att bränna fler kalorier. 

Insulin och leptin är en viktig del av kroppens finkänsliga system för att reglera kroppsvikt, energilager, aktivitet och välmående på längre sikt. Ett fåtal barn i världen föds med brist på leptin. Dessa barn blir överviktiga och de blir hjälpta av tillskott av leptin. De allra flesta överviktiga vuxna människor har dock nog med leptin i kroppen. Så vad går galet?

Ja, någonstans går systemet i baklås och det beror framför allt på alla dessa snabba kolhydrater i form av socker och snabbsmält stärkelse. Dessa ger insulin i överskott. För mycket insulin i kroppen har aldrig varit ett problem under människan utveckling. Snabba kolhydratkällor fanns inte tillgängligt som idag. Kroppen är ju också bara utrustad med 1 hormon som sänker blodsockret medan det finns 5 som höjer det. Så ett för lågt blodsocker har varit ett större bekymmer som moder natur har utvecklat ett skydd mot, jämfört med ett för högt blodsocker. 

Faktum är att för mycket insulin i hjärnan gör att leptinet fungerar sämre - alltså skapar leptinresistens. Varför då? Ja, inte så konstigt egentligen. För att insulinet ska kunna lagra upp all energi kan ju inte kroppen börja bränna av det igen på en gång. Låt oss ta en kvinnas graviditet som exempel. Insulinet ökar naturligt hos en gravid kvinna, leptinet hämmas vilket medför att aptiten ska öka och kroppens ska kunna lagra en ökad mängd fett som förbereder för förlossningen. Men det kan också finnas en förklaring på baklåset vars svar inte återfinns i evolutionen. För mycket insulin och fett på kroppen får leptinet att stiga till högre mängder än normalt. Det leder på sikt till att hjärnan vill nedreglera sin känslighet för detta ständigt närvarande leptin. Och det gör att hjärnan sämre och sämre fattar att det finns fett på kroppen. Leptinresistensen är ett faktum. Hjärnan ser helt enkelt inte det fett du har på din kropp eftersom den inte kan förstå vad leptinet säger. Kroniskt förhöjda nivåer av insulin och leptin är något helt annat än enstaka toppar av desamma

Men förklaringarna till baklåset slutar inte här. Tvärtom gäller nämligen också. Om leptinet slutar fungera i hjärnan uppfattar hjärnan det som svält. Då skickar den signal till bukspottskörteln om att utsöndra mer insulin för att kunna lagra mer energi. Alltså fett. Detta sker oavsett blodsockernivå. 

Din kropp kan alltså gå i baklås i två steg när det gäller sitt insulin och leptin vilket kan vara orsaken till att kilona envetet hänger sig fast å kroppen trots att du äter lågkolhydratkost enligt konstens alla regler. Vad göra? 

Lågkolhydratkost kan fixa till det över tid. Men neurokirurgen Jack Kruse har ett specialprogram för att normalisera leptinkänsligheten. Upplägget har lågkolhydratkost som grund, men det finns därutöver en del värdefulla detaljer att titta närmare på. 

Detta är en aspekt på störd aptitreglering som jag belyser. Det betyder inte att det inte finns andra varianter till stöd aptitreglering och utebliven viktnedgång. Oavsett orsak är det viktigt att betona att det tar tid att fixa till en störd aptitreglering. Ha tålamod, ät tryggt och tro på att lösningen finns där någonstans, även om det kan kännas hopplöst ibland!
namnteckning