Funkar LCHF och Träning ihop?

LCHF för viktnedgång, metabolt syndrom och sockerberoende...självklart! Men kan man träna på LCHF? Och kan man träna hårt? Är det något för friska medelsvenssons?

Faktum är att jag knappast hade startat en blogg om LCHF och Träning om jag inte tydligt sett resultaten av LCHF + träning. De talar ibland för sig själva. Hos mig, mina kunder, kollegor och andra som vittnar om de positiva erfarenheter som just LCHF har på träningslusten, och på resultaten. Så detta debuterande blogginlägg ska handla just om mina principiella tankegångar kring LCHF och träning. När det funkar, men faktiskt också när det inte funkar. 

I mars 2012 kommer jag ut med boken "LCHF och Träning - bättre träning med lågkolhydratkost" via Fitnessförlaget (Bonnier). Jag ska inte föregripa hela innehållet, men ändå visa hur jag resonerar när det gäller LCHF och träning. I boken kommer jag ge en ganska ordentlig känga till klassiska kostråd för idrottare, men också nyansera bilden en aning och inte höja LCHF till skyarna som en kost som funkar bäst för alla alltid. För så är det inte. Men det fungerar oförskämt bra ibland.

För det första måste man definiera vilken LCHF man menar, strikt eller liberalare variant?. Vilken typ av träning handlar det om? Styrka? Kondition? Explosivitet? Annan träning? Nybörjare eller elit? Svaren på dessa olika frågeställningar ger helt olika förutsättningar för hur man kommer att uppleva att träna på LCHF. 

Kort sagt: Nybörjare eller måttliga motionärer kommer att uppleva flera fördelar av att träna på LCHF jämfört med kolhydratrik mat. En kosthållning som gör en friskare kommer att leda till att man orkar mer. Inget konstigt med det. Detta gäller både konditions- och styrketräning. Och oavsett vilken LCHF-variant som det handlar om. Men det innebär inte automatiskt att redan vältränade personer som tränar mycket, kanske på elitnivå, kommer att uppleva likadant. Stor träningsvolym och krav på snabb återhämtning gör att strikt LCHF inte är särskilt optimalt. Speciellt inte om träningsintensiteten är hög. Dessa personer behöver naturligtvis inte fortsätta vräka i sig de stora pastamängderna som de är vana vid, utan kan hitta sin optimala kosthållning i en liberalare LCHF-variant tillsammans med att stoppa i sig lite extra kolhydrater runt om ett träningspass. 

En del utgår från faktumet att våra förfäder inte åt specialmat när de skulle prestera på savannen. Varför ska då vi behöva göra det? Och visst är det så att våra förfäder behövde prestera på såväl korta distanser, säg 100-200 m, liksom på längre uthållighetsdistanser. Och visst behövde våra förfäder prestera styrkemässigt i sin miljö. Precis som dagens elitidrottare. Den stora skillnaden är dock att dagens elitidrottare ägnar oerhört många timmar om dagen för att bli så bra som möjligt inom just en gren. Det gjorde inte våra förfäder och däri ligger den stora skillnaden. Det är definitivt inte naturligt att hålla på som våra elitidrottare gör. Det är ingen tävling i hälsa. Och just därför kommer strikt LCHF som naturlig kosthållning inte fungera fullt ut för prestation inom all dagens elitidrott. 

Mot varandra rent fysiologiskt står intressena om mängden glykogen och fettförbränning. Lika mycket man kan skruva ner fettförbränningen genom att äta kolhydratrikt och fettsnålt, lika mycket kan man skruva ner kolhydratförbränningen genom att äta extremt restriktivt med kolhydrater. Och ägnar du dig då åt en idrott där du är beroende av stor mängd kolhydratförbränning, så säger det sig självt att strikt LCHF inte alltid blir optimalt. 

Nåja, att resonera kring olika träningsformer, olika ambitionsnivåer och olika typer av kosthållning kommer flera av mina kommande inlägg att handla om.